Diktande, poesierande... och vokabularitet.

Fredagskväll, oh denna ödmjukt fagra och inte mindre bisarra fredagskväll. Det enda ordet som befaller mig i detta ögonblick, denna stund, denna.. fredagskväll äro: Ack.. Ty jag sitter i min ensamhet och skriver om saker jag inte förstår. Försöker känna en aning självbekräftelse inom det tomma och avsevärt mörka hål som vi kallar hjärta. Men det är väl inte i närheten av väsentligt? Nej, ty det är inte ens relativt.

En gnista, ett hopp och ett ljus i tunneln. Så många som söker och så få som finner.
En dag, en månad och ett år. Så många fördrivna men hur många åter?
En plats, en tid och en person. Så mycket att finna och så svårt att... tja, finna?

Another turningpoint, a fork stuck in the road.
Time grabs you by the wrists, directs you where to go.

En vändpunkt kommer med tiden. Men kommer tiden ikapp?
En visionär, en filosof, en diktator, en tyrann, en it-konsult, du, jag, han, hon. Ja, vem som helst. Om den inte kommit, så kommer din vändpunkt. Och jag önskar dig all lycka i världen.

Dikter från en uttråkad mans hjärta.

//Linkan XIV.


Och så får det räcka med allvar, om man nu kan kalla det allvar.
Dagens klipp. Enjoy!


Kommentarer
Postat av: Limp

Vilket djup.. Du skulle ju nästan kunna ge ut en diktsamling ;)

2010-01-28 @ 19:41:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0